Tänk vad skönt om man fick vara 8 månader igen!!!
Om man är irriterad eller bara lite lätt tjurig så är det bara att släppa ut det. Inget hymmel där inte, inga jobbiga dagar då man behöver gå och hålla sitt dåliga humör inom sig.
Och är man lite sugen på t.ex ett kex, eller låt säga sin mammas macka, är det bara att morra lite hotfullt så får man det man vill ha (alltså ingen tid slösad på bedjande blickar och tacksamma leénden).
Tänk, att vart man än kommer står det folk med öppna armar och stora smil på läpparna. Alla vill kramas, pussas och hålla dig. Kan inte minnas när någon frivilligt öppnade sin famn och sa: "Kooom, hoppa upp så bär jag dig".
Det jag nog skulle uppskatta mest ändå, är nog att bli omkringkörd i en vagn. Ha? Inga jobbiga uppförsbackar, ingen skoskav och ingen anda i halsen. Eller på en solklar andraplats, slippa ta på sig kläderna själv på morgonen!!! Någon som först köper kläderna till en, sedan väljer ut en matchande outfit på morgonkvisten och tillsist bökar på en dom.
Aah..

Hannas mormor och morfar firade 50 år som gifta i helgen. 50 ÅR!!! Det är så häftigt. Så till dom vill jag nu säga; Ni är nu stora idoler för mig.

Over and out.

Leon har redan utvecklat ett delikat sinne för humor. Jag berättade i ett tidigare inlägg att han lärt sig "Vaaar är lampan?". När vi fortsatt öva på detta har jag märkt att han skojar friskt med sin mor. Det spelar ingen roll vad jag säger... "Var är pappa/ bollen/ lejonet/ kaffekoppen?" Vad jag än säger så slänger han en blick upp mot våran kökslampa...

Regn regn regn ute. Hösten måste vara på gång. Boring.

Har just nu en liten koffeinkick. Hoppas att den snart går över, är alltid lika otrevligt när man har överdoserat kaffe. Att jag aldrig lär mig.
Leon har gått loss i sin gåstol under förmiddagen. Som en liten svans har han sprungit efter mig. Har även fått för mig att han säger "mamma". Det låter snarare som mamama mama ma. Antar att man hör vad man vill höra. Lampan har vi fått kläm på iallafall.
- Vaaar är lampan?
(Andaktigt söker sig hans blick upp mot taket, tills den slutligen fixerar sig på våran dammiga ikea-lampa)

Måste även passa på att beklaga mig över alla getingar som invaderat vår stad. Var på ett café i går, och fick yrselatacker av att se dessa odjur svärma kring oss. Efter en svettig kvart gav jag upp och vi gick in och satte oss. Kan dom inte bara inse när dom inte är välkomna??? Påträngande små as....

Leon redo för att fira mormor