Har precis motiverat mig själv till att inte röva (Svaneholms-r där i början av röva. Rrröva) iväg och köpa choklad. Först drog jag på mig ett par försmå jeans. Efter det vägde jag mig. Sedan tittade jag på gamla bilder där jag vägde mindre än idag. För att bli riktigt motiverad lovade jag mig själv en massa gott till helgen istället. Vi får se hur det går, min karaktär gällande sötsaker är inget att skryta med.

När det finns för mycket att göra blir jag ibland handlingsförlamad. Mina ben är rastlösa, och kroppen säger något i stil med "kom igen nu då, nu kör vi." Kanske inte riktigt så klämkäckt men ni förstår nog.
Hjärnan är däremot helt blank. Knappt en endaste tanke lyckas den formulera. Det enda den kan tänka på just nu är kaffe. Thats it. Det är sådana här dagar listan behöver skrivas om någonting ska bli gjort. Och just nu känns även det väldigt, väldigt avlägset. Stackars, handlingsförlamade lilla jag.

Ok. Nu är det action som gäller här. Julen är som ni alla vet snart kommen, och snarast måste jag börja planera. Vad ska bakas, hur ska det pyntas, vad ska ges bort i julklappar... Får en sådan otrolig lust att dricka julmust och äta clementiner. Eller nej, jag vill inte äta clementiner. Jag vill trycka i mig clementiner till tonerna av Bjällerklang. Men för husfriden är det bäst att jag lugnar mig lite. Micke blir till och med förnärmad när jag nynnar tipptapp tipptapp tippetippe tipptapp det tystaste jag kan. "Det är tydligen inte jul än". Efter en sådan kommentar fnyser jag så näsborrarna vibrerar och fortsätter nynna, bara någon decibell högre. Micke är killen som gärna väntar med julmustpremiären till självaste julafton, som helst köper julgran dagen innan nyårsafton och som vill sätta upp adventsstakarna i januari.

Nej. Jag lovar. Jag ska inte sätta igång med jul ännu. Det är bara det att jag har en sådan jäkla jullust idag.



I år ska jag nog lägga änglahår på ljusen. Så att det blir så där suddigt ni vet.

Va? Har ni sett någonting så gott? Nygriljerad skinka med ett glas julmust.

Julaftons morgon, 2008.

Tryngrisen strirrar misstänktsamt.

Herrn har behagat resa på sig. Fortfarande lite misstänksam.

Han närmar sig sängkanten...

Och där var han redo att möta dagen!

Ni vet så där som man kan störa sig på saker som ens sambo gör... Hade jag varit min sambo hade jag stört mig fruktasvärt mycket på att jag ställer kaffekoppar överallt. Nyss plockade jag undan 1 kopp från sängbordet, 2 koppar från fönsterbrädan i vardagsrummet och i skrivande stund står det en kopp på köksbänken. Usch, vad störig jag är.

Hittills har jag lyckats tappa bort bilnycklarna två gånger, körkortet en gång och visakortet en. Dagen kunde ju börjat mer samlat.

Dagens funderare;
Hur kan det vara kladdiga, små handavtryck på varenda fönster i lägenheten? Hur når lillgrisen upp till mitten av vårat sovrumsfönster är väl den stora frågan. Är han längre än vad han utger sig för att vara?

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, för idag fyller Micke år. 28. Eller 30 som Anders och Tess rätt och slätt hade avrundat det till på hans födelsedagskort.
Jag och Leon tassar omkring, bidar vår tid. Om en stund ska den gamle mannen få frukost på sängen. Givetvis ska vi sjunga vårat vackraste för honom. Dom gillar sådant, dom äldre. Ballonger har vi inga, men Leon har lovat att göra fina bubblor med sin näsa som är görsnuvig.
Nej, om man skulle ta och göra lite nytta.

Over and out.