Paltkoma
Leon rockar till det med en cool ugglescarf och tuppkam.
En suddig bild på Lilán och Sussi, som tycks njuta stort av kvällen. (Berättelsen om Lilán och Sussi kan vi ta en annan gång)
Då jag var vrålhungrig hann jag inte med att fota maten. Det var först vid efterrätten jag fick fram kameran. Är man hungrig så är man.
Vi bjöds även på underhållning- två duktiga killar som spelade gitarr och sjöng. Leon har redan insett att skadeglädje är den enda sanna glädjen (eller om det möjligtvis handlade om bad timing, mer troligt), och han skrattade rått vid de två tillfällen killarna råkade spela lite fel. HAHAHA ekade hans ganska otäcka skratt, och killarna kom av sig lite grann. Stackars.
Rockkväll
Denna kväll är lite speciell. Jag ska på rock-middag på min systers skola. Dresscode: Rock. Spanar kritiskt in i garderoben och upptäcker föga förvånat att det inte andas rock där inne. Andas inte så mycket alls, tråkgarderob med tråkkläder. Men ett par jeans och en svart t-shirt ska jag väl kunna rota fram. Jo men visst, där ligger det ju ett par jeans med lite rockiga hål i! Skit samma att jag får lägga mig på sängen för att kunna knäppa dom, ska man vara fin får man lida pin. En liten rock-makeup på det så är saken biff. Ja mina vänner, i kväll ska det rockas.
Meny
Förrätt: Elvis-macka
Varmrätt: Kycklingspett med olika dipper, och klyftpotatis
Efterrätt: Marängsviss med grillade marshmallows
Tack ska du ha
Tack ska du ha, duktig du va, hunden är bra.
Varning för klag
Idag är mina bekymmer bättre, men Leon är fortfarande en liten slemgris. (Även här kan du sucka lite medlidsamt.)
Godmorgon.
Hähähä
Vilodagen
Hemkommen från jobbet och lite mör i kroppen. Antingen är jag vråltrött, eller så börjar jag bli sjuk. Mycket spännande. Ikväll blir det nog till att kolla film. Bädda ner sig i soffan, plocka fram chipsen (man börjar ju aldrig sitt nya, sunda liv på en söndag, speciellt inte när en öppnad chipspåse skriker på en från skafferiet) och bara ta dagen för vad den är- en söndag. Vilodag.
En hyllning till Göteborg
Och så var dom bara fem
* Som det här med att tappa bort saker. Jag vet inte hur många gånger i min barndom vi fått vända tillbaka till affären vi handlat i, för att hennes plånbok eller andra viktiga saker varit borttappade. Detta känns väldigt bekant då jag, för att nämna en händelse, nyligen glömde plocka med mig det jag handlat från affären. Jag ser sambanden så att säga.
* Sedan har vi det här med godis. Ingen kan äta godis som vi. Alltså ytterligare en medärvd sämre egenskap.
* Jag tror även att min klumpighet kommer från min kära mor. Rätta mig om jag har fel mamma. Om jag räknar blåmärkena på mina ben kommer jag upp i det heliga talet 7. Samtliga från osmidiga inspringningar i möbler av alla dess slag. Och bara den sista veckan har jag lyckats krossa en gratängform, ett glas och en tallrik.
Kunde jag inte fått ärva till exempel min mors tålamod istället? Kan man få byta lite DNA? Nähä, inte det...
Och så var dom bara fem...
Hårda bud i Mellerud
I morgon sätter jag regler för mig själv;
Choklad/annat godis/ kakförbud på veckodagar
Sluta slarva med frukosten
Börja träna...någonting, vet inte riktigt vad ännu
Dom här reglerna är inte nya, nej dom har funnits ett tag. Det är bara det att jag har struntat i dom. En riktig regelförbrytare har jag varit. Men nu blir det hårda bud i Mellerud.
Drömvy i december
Utmaning
Regler:
* Gå in i mappen mina bilder
* Gå till den sjätte mappen och välj sedan den sjätte bilden i den aktuella mappen
* Släng upp bilden på bloggen och skriv något om den
* Utmana sex andra personer och länka till dem, samt tala om för dem att dom är utmanade.
Julafton 2007. Söta busfröet Jasmine, Mickes systerdotter, charmar. Väntar hon ivrigt på tomten tro?
Jag utmanar följande:
Minna
Anne
Ingrid
Jocke
Micke
Orkanen Leon
Vidrigt
Så vidrigt. Igår kväll var jag så trött att jag somnade på soffan med sminket på. Jag hatar att vakna med gammalt smink i ansiktet. Dels känns det smutsigt, och sedan går det aldrig att få bort ordentligt. Blir en nyans mörkare under ögonen, av maskaran som vägrar släppa. Usch.
Nej gó vänner, hög tid för tvagning!
Morrn morrn.
Jag har en bokmal
Vaknade tidigt av högljudda protester från Leons rum. Vi släpade oss upp, både jag och Micke, och möttes av ett snorigt litet ansikte. Efter en äggfrukost och lite pekande i boken "Mina vilda djur" sover nu han sött igen. Han är ju rolig med sina böcker... Traktorn och bilarna i all ära, men det som kan sysselsätta honom en längre tid är om vi läser. "Pkebkepke" läser han högt och pekar viktigt på sidorna. Bokmalen.
Några äldre bilder;
Kolla in flintisen. Sniffvänlig frisyr.
Känns som igår samtigt som det känns som en hel evighet sedan.
Något äldre. Något längre hår.
God morgon
God morgon!
Nu önskar jag mig:
Önskelista:Choklad.Karaktär att stå emot choklad och annat onyttigt.
Rutor på magen...kanske är att ta i. Men ni fattar.
SOMMAR.
En garderob fylld med annat än skrynkliga tråkkläder.
En vanlig förmiddag
Matsnack
Då var det kväll ännu en gång. Skulle inte sitta fel med en pizza slår det mig plötsligt. En god, ostig pizza med pommes och kebabsås. Det hade varit något det!
När jag ändå är inne på det här med mat- ni kan aldrig gissa vad vi åt i lördags på alla hjärtans dag (ironisk, ja...) Det är inte med flit denna rätt dyker upp varje gång vi ska äta gott, ni får inte tro att vi gnuggar händerna och nöjt utbrister; "Jo, men vi lagar samma rätt även denna myskväll!". Tvärtom. När vi spånar på menyn säger vi bestämt "nu får det bli någonting annat". Kvällen slutar dock alltid med en (svingod) potatisgratäng. Pinsamt.
Tar tacksamt emot lättlagade mattips som vi kan börja variera oss med.
En stor, tyst, tråkig lagerlokal
Ni anar inte hur tomt det blir här hemma! Våran lägenhet som annars känns på tok för liten, känns med ens som en stor... ja, som en stor lagerlokal. En tyst, stor, tråkig lagerlokal. Tänk att en sådan liten pajk kan ta så mycket plats.
Blablabla
Sitter och laddar med en kopp kaffe, ska lämna Leon på dagis om en stund. Det är väl det som står närmst på planeringen för idag.
Jag tittar ut och ser att snön inte avlägsnat sig än. Go away! Vill inte ha mer snö nu. Tänk om jag och Leon kunnat gå till dagis i sommaroutfit och utan klumpig overall och jobbiga vinterkängor. Det vore något det...