I dag ville Leon baka och jag var inte sen att hänga på. Det blev en sockerkaka med hallon och marshmallows. Jag invigde även min sprits, tanken var att spritsa ett vackert täcke av grädde över kakbiten. Och det är tanken som räknas.

En solig höstdag är svårslagen!

Beccy berättade för mig att hon börjat sticka. Genast tiggde jag till mig ett par fina raggstrumpor till Leon.
Beccy: vad har han för storlek då?
Jag: hm, 22.
Beccy ställde sig mycket skeptisk till den storleken.
- Han är ju snart fyra år, är inte det lite litet?
- nä, det är det han har, svarade jag säker på min sak.

Typ. Inte alls vid närmare eftertanke. Vid närmare eftertanke var det jättelängesedan han hade 22. Jäkla hjärna till att vara ofokuserad.

Ingen nätt 22a.

Leon harklar sig.
-vad gör du Leon?
- jag snöt mig med hakan!

Ibland är det svårt att hålla isär kroppsdelarna...

Mammas lilla bumble bee.

Jag och Leon ger varandra gåtor.
Leon: vad är det som är stort, och alltid jämte ett troll?
Jag: ...?
Leon: en tiger!

Givetvis.

Vissna blommor i fönstret, kaos på bordet, kaos under bordet. Disk och tvätt i högar och kraschade pappersflygplan på toaletten. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete är ett fint ordspråk. Men hos oss är gränsen lite skit i hörnen passerad och någon borde verkligen städa. Tur att jag jobbar sent i morgon.

Efter en god välkomstdrink bjöds det först på västerbottenpaj. Till huvudrätt fick vi älg med rödvinssås och hasselbackspotatis. Trodde inte att jag gillade vilt men tji fick jag. Till dessert serverade kusse med fru en jättegod parfait med en lite annorlunda ingrediens. Jag gissade på vanilj (superovanlig smak i desserter, jag vet) och blev förvånad när de avslöjade att det var messmör i.

Leons sagobok har vävt in lite engelska. "överallt rådde fullständig tystnad" är ju superbra att kunna säga på engelska.

Dagens lunch fick högsta betyg av husets herre. Panerad fisk med dillstuvad potatis. Först åt han hetsigt upp sin portion, och sedan gamade han i sig Mickes portion också. Ibland överträffar jag mig själv i köket. Leon är ofta dinosaurie när han äter vilket jag försöker vänja honom av med. Men enligt honom måste man tydligen äta animal-style för att bli stark. Något nytt forskarrön jag missat, någon som vet?

Jag och Leon kollar på videon från när Micke hoppar fallskärm. Mot slutet säger Micke till instruktören "det här ska jag göra igen, min sambo går skylla sig själv!". Vad menar han? Tänker han i euforin på hur snål jag är? Eller det mer gulliga alternativet att jag är rädd att något ska gå snett i luften? Vad menar du egentligen Micke? Och kanske den största frågan- varför ljuger du i början av filmen och säger att du hoppat bungy jump?

Väntar på att klockan ska bli 23. Då börjar "extrem överlevnad", ett program som fascinerar mig oerhört. "Nu ska vi korsa denna dödens flod. Jag tillverkar en flotte av mina skosnören, och för att bli av ned mördarfiskarna som lurpassar i vassen gör jag ett fiskdödar-gift av bark och bäversaliv. Med ögonbindel ska jag sedan passera helvetesgapet ni ser där på andra sidan floden. Ja precis, den där bergssprickan ni ser under den aktiva vulkanen. Men först måste jag äta, helst något ruttet och stinkande."

Efter att ha småkikat på en film innehållande aggressiva varulvsvargar och en arg demon får hallampan förbli tänd i natt. Det värsta som finns är att tvätta bort sminket när man är rädd. *tvätt, tvätt, kolla spegel och upptäcka ett förvridet ansikte bakom ens egna spegelbild* Något som är nästan lika äckligt är att vakna med gammal mascara i ögonen, så det är väl bara att samla mod.

Med snålhet i blicken ser jag på när Leon slukar kantareller från min tallrik. Smörstekta kantareller är nog det godaste som finns.

Har inget vettigt att skriva, men måste testa min nya blogg-app. Såattä.