Ja, ni hörde en skämtsam ton i min rubrik. Har inte fått hybris, lovar.
Nu börjar ögat arta sig rejält. Ser bara lite suddigt. Just so you know.
Jag var med om en katastrof innan idag. Det hade kunnat sluta illa, men som tur var gick allt bra. Blev bara väldigt pinsamt.
 Det är nämligen så att en av mina alla rädslor är att åka hiss. När jag strosade i en butik i eftermiddags fick jag ett stort behov av att kolla in övervåningen. Vilket oftast innebär åka hiss om man har barnvagn. Efter ett tag blev suget efter prydnadskuddar större än rädslan för att åka hiss, och jag gled in i det trånga rummet med andan i halsen. "Vad är oddsen att hissen stannar just när jag åker i den?" tänker jag modigt.
Jaa. Vad tror ni händer? Hissen stannar. Hissjävlen stannar. Halva hissfönstret blir synligt ut mot butiken, och jag börjar frenetiskt att banka på rutan.
- Hallååå!!! Hallååå!!!
Jag blir uppmärksammad och en personal-tant försöker säga någonting till mig. Hör inte ett ord där jag sitter på huk jämte Leons vagn med en troligtvis hysterisk blick. Är smått sugen på att grina. Men så... vacklar jag till lite och vips! Hissen börjar röra på sig!
- Vad händer??? ropar jag iq-befriat.
Hissen stannar snällt på rätt plats och jag tar mig ut så fort jag bara kan, rädd att hissen ska fortsätta sin resa utan att vilja släppa ut mig först.
- Jag försökte säga till dig att flytta dig från dörren... Det är en säkerhetsgrej, hissen stannar om man står för nära. Sitter en skylt om det inne i hissen, men den är väl lätt att missa.... ropar personal-tanten så högt hon bara kan. Så att alla i hela butiken hör.
Jag och Leon avlägsnar oss från butiken så fort vi bara kan, en av oss högröd i ansiktet och en av oss tuggandes på sin dregliga hand, och vi lovar varann att vi inte ska gå in i den butiken på ett bra tag.