Praktvurpa

Idag, när vi lämnat av Leon på dagis, gjorde jag bort mig lite grann. Jag och Micke gick hemåt i rask takt, och helt plötsligt ligger jag raklång på backen. Hur gick det till? Förberedde mig på råa skrattsalvor från skolgården intill, som var full av barn. Dom var till min stora förvåning knäpptysta. Antingen såg dom mig inte, eller så kände dom väl sympati för den sprattlande, patetiska pölen som halkade omkring i snön.

Leon, i sitt vrålåk, påväg till dagis.

Åh han e la för söt den lille skitrumpan..Fasters lille älskling :) ...Hahaha.. kan tänka mig hur det såg ut, var nog snarare att barnen inte ville skämma ut Leon tack vare sin klumpiga moder..hehe.. Så dom beslöt sig för att vara tysta för hans skull så han slapp rodna av pinsamhet..:)

hehehe... ja, kanske! hehe.

Sååå go grabb! Haha, vilken syn!!

hmm.. är det snö hemma..?!

Han har fin hållning pojken. Rak i ryggen som ett ljus......:)

ja det är viktigt det där med hållningen =)