Jag beundrar Micke. Han är nog den enda jag känner som kan somna 19.30 för att han ska upp tidigt morgonen därpå. När jag ska upp tidigt brukar jag också satsa på att komma i säng i tid (och med "i tid" tycker jag inte att man behöver överdriva med halv åtta) för att sedan ligga och störa mig, alternativt fundera riktigt ingående på allt jag kan komma på. Tänk tjejmiddagsdiskussion- älta, bryta ner i atomer. Komma med nya infallsvinklar, lösa varandras svårlösta problem. Fast med mig själv.

Yesss. Och nu verkar jag tro att det är jag som ska upp tidigt i morgon. Känner mig rastlös och resfebrig. Eller så är det bara en sockerkick jag upplever (ja, jag kanske råkade ta mig en liten, liten chokladbit).

Hm.