Jag och Leon på motionsrunda.

Ser ni den? Blåtiran? Jag är fumlig i vanliga fall, men under stress försvinner den lilla motorik jag besitter. För någon dag sedan gick jag in i en pelare på jobbet, jag glömde liksom kolla framåt när jag ångade fram genom butiken. En ganska skamfylld krock, som för var dag som går gör mer och mer ont.

Små delar av mitt hår har fått tillbaka livslusten. Oturligt nog är det bara dom små bebishåren kring ansiktet som fått liv igen, dom böjer sig och försöker skruva sig till en lock. Resten av håret hänger slitet och lydigt längst min skalle. Inte ok.

Mammas lille Steve Irving har spårat sig fram till dagis. Det är något vilt över honom där han sitter och analyserar det mystiska spåret (läs människofot) i snöhögen.

Kommer ni ihåg när man var liten och försökte äta en parisebulle utan att slicka sig kring munnen?  Leon är kung på den leken.

Jag och Leon leker kurragömma. Kan för allt i världen inte räkna ut vart han gömt sig.

Sitter på tåget, ska på kurs i Stockholm. I sätet brevid sitter en lycklig jäkel och sjunger. Han nynnar och han trallar glada melodier. En del av mig är avundsjuk över livsglädjen han tycks känna klockan sju på morgonen, och en del av mig... Ja jag stannar där.

Sommaren är här!

Leon åker tydligen båt. Själv håller jag på att förfrysa tårna.