Har kollar lite på "matakuten" som visas på kanal 4, samt Gordon Ramseys "The f word". Har lärt mig mer om mat än vad jag vill veta.
Dels har vi berättelsen om den lilla fiskpinnen. Som är så satans god. Älskar fiskpinnar, kan äta hur många som helst. Men tydligen så borde fiskpinnen döpas om till något i stil med "brödpinnen" då de består av just bröd (panering) till 70%. Detta var väl i och för sig inte så farligt. Bröd är ju gott. Men nu kommer det, det äckliga med min lilla fiskpinne. Fisken i fiskpinnen är inte fiskkött. Det är fiskrens. Sådant som man normalt slänger bort när man filéar och håller på att förbereda fisken.
Har även fått lära mig att det finns farligt smörarom i pulvermos. Och att den lite billigare korven man hittar hos de stora kedjorna endast består av...var det 30% kött? Och med kött menar jag inte kött, utan hud, bindväv och fett. Gott.

...peppade jag mig själv när vi var ute och gick innan. Det gick väl så där. Skyller på förkylningen, då jag frustade fram likt en riktigt, riktigt gammal bäver. Promenaden som från början var tänkt att bli minst 2 timmar lång avslutades efter en halvtimme. Leon tycktes bli lika utmattad som mor sin, och lade sig för att vila direkt när vi kom innanför dörren. I sin säng alltså, inte innanför dörren. Själv sitter jag här med rosiga kinder och är tröttare än någonsin.

Är förkyld. Stackars, stackars  mig. Det bränner och svider i mina bihålor och halsen känns slemmig. Huden under min näsa är lite skinnflådd efter snytningar och snörvel.
Spanar på Ingrids blogg och håller på att hungra ihjäl. Kan du inte buda mig en korianderstinn quesadilla? Med extra mycket ost tack.

Snor denna bild från Ingrids blogg. Sätter mig i stillhet och dreglar.

Fler konstigheter angående spöktavlorna i inlägget "Spöklägenhet?!" jag skrivit tidigare.

Detta visste vi:
1. En av tavlorna hängde högre upp än tidigare.
2. Alla tavlor hängde snett.

Igår upptäcktes följande då vi jämförde med ett foto som tagits för ca en månad sedan, och då tavlorna syns i bakgrunden.
3. Dom små tavlorna har bytt plats med varandra.
4. En av dom små tavlorna hänger upp och nerpå.

Vem skämta med mig aprilo? Jag misstänkte starkt Mickes syster, men hon bedyrade sin oskuld. Jakten på förövaren fortsätter...

Jag hade en väldigt trevlig gårdag måste jag säga! Svärmor, Mickes bror och syster med sambo kom på besök. Jag och Micke överraskade alla, inte minst oss själva, genom att laga en fruktansvärt god trerätters. Skagentoast (typ den enda förrätten vi kan), heta grillspett med potatisgratäng (Potatisgratängen är alltid med på ett hörn när vi ska mysa till det. Brist på fantasi säger du. "Ja" säger jag. Nu ska jag inte ha någon utläggning om detta men visst är det förbannat gott med en riktigt gräddig gratäng?! Sätter punkt här.) och en hallonefterätt. När vi avnjutit maten spelade vi sällskapsspel och hade en allmänt mysig kväll. Perfecto.

Var och köpte vinterskor till Leon tidigare idag. Vi var på jakt efter ett par varma, snygga och stiliga stövlar som han kan använda ett tag framöver. För det är så vi föräldrar tänker. De flesta av oss. "Hellre lite för stort än att det är precis lagom."
När vi såg dessa på butikshyllan visste både jag och Leon att det var dom han skulle ha! Och när han fick på sig dom blev han så stolt. mallet lyste i hans ögon och dreglet rann lite extra snabbt ner för hans haka.
Nej. Det var inte riktigt så här det gick till. Här är han iallafall, söt som socker, i moster Fridas stövlar.

Utforskar kvaliteten

Provkryper

Posar

Under ett telefonsamtal med Hanna upptäcker jag detta:

Ja, så känner jag. Klockan är 18.40 och jag är redo för att göra deck här på soffan. Men. Det går ju inte. Inte riktigt ännu. Har lite tv-tittande att avklara innan jag får somna. Först måste jag se "Äntligen hemma" då min sambos jobb ska vara med en snutt. Mycket viktigt, ryktet säger att maskinen han jobbar vid ska synas. Big stuff. Sedan har vi ju DESPERATE HOUSEVIVES klockan 21. Det får jag för allt i världen inte missa! Kanske ska brygga mig en kopp så att jag orkar hålla ögonen öppna. Jobbigt bara, att gå ända bort till köket. Hm. Synd att jag inte har någon här hemma jag kan tvinga göra mig den tjänsten. En väldresserad apa, eller varför inte en lydig liten iller som kan pila iväg och utföra mina order. Oviktiga och ganska onödiga tankar denna opigga kväll. Det är allt jag orkar åstadkomma nu. Onödigt tänkande.
Nej, nu ska jag iallafall roa mig med mina favoritbloggar unbellodia, Katrin Schulman och några av bloggarna på 1000apor.

Du är helt fenomenal, du smakar perfekt under ditt skal.
Du är gul, men inte ful och du är både rund och sund.
Klyftig och frisk, att du blir liggandes är ingen risk!




Åt tre stycken på raken alldeles nyss. Känns väldigt juligt. Sitter här i clementindoften och njuter.

Här har vi motsatsen personifierad till den tidigare bildserie jag visat er.

Här väntar hon på att få gå in och lägga sig på sin filt.

Här har hon gett upp då jag tyckte att hon gott kunde vara ute och leka lite.

På denna bild ser det nästan ut som om hon går runt och nosar.
Så är dock inte fallet, misstänker att hon somnade stående
i denna pose.

Så här såg det alltså ut hos oss i morse...klockan 6. Missa för allt i världen inte denna omänskliga tid. Klockan 6. Leon tyckdes dock inte alls besvärad av klockan. Denna bildserien utspelar sig inte över så många sekunder.

Behöver motivation och en hel del kaffe för att vakna denna halvsoliga dag. Igår fick jag inte bara äran att träffa Hanna med pojkvän Johan, utan även herr och fru Lindell, samt brotha Beccy. Bara Ingrid som fattades...Trevligt var det iallafall! Vi ses allt för sällan. Inte så konstigt kanske med tanke på att alla bor med enorma avstånd ifrån varann.
Igår kväll var jag hos Nelly, en annan barndomsvän. Mycket trevligt det med, blev bjuden på min favoriträtt. En av dom iallafall. Potatisgratäng med fläskfilé.
Gäsp. Näe, det blir inte roligare än så här. Ska lägga all min energi på att vakna och bli människa.

...ska jag träffa Hanna!!! Som jag har längtat efter henne. Undrar om hon fått brittiska accent.

Har varit nere på stan med familjen hela dagen. Leon har tuffat sig och ätit banan direkt från bananen, och inte från sked. Han ville väl imponera med sin tand kan tänkas.
Jag passade på att fika en citron/vallmo-muffin.

Kom hem från en husvisning för en liten stund sedan. Till en början blev vi glatt överraskade. Fint hus, fin trädgård och viktigast av allt enligt Micke: fint garage. Fick upp filmsekvenser på oss- gamla, kära och bullbakandes gick vi omkring i vårat fina hus. Vi påtade lite i trädgården och drack kaffe på den stora verandan. Min film tog slut när vi läste besiktningsbladet. Mitt drömhus innehåller inte fukt och röta.
Däremot är jag mer än villig att hålla med Micke om att det var ett flådigt garage. Jag låter bilden tala för sig själv...

Titta vad jag har investerat i. Hoppas att det fungerar. Att jag aldrig får en enda rynka, ett enda grått hår, ingen slapp hud och ingen tanthållning. Smuttar på mitt nya mirakel-te och det smakar jul. Doften av kanel sprider sig i hela lägenheten, och om jag inte skärper till mig brister jag snart ut i en spontan och hjärtlig julsång.