Sommartid
Har i några minuter ägnat mig åt detektivarbete och kommit fram till att min telefon från 1800 frost ändå är såpass high tech att den själv ställer om sig från vinter till sommartid.
Ja, lite tjurig blev jag.
Tidspessimist
Har Sonny tagit på sig sitt care face? Och har ni andra gjort en notering i era intresseböcker?
Vacker morgon
Önska mig lycka till.
Titta vad jag gjort!
Rösta på mitt fina tuggummi!
Tandläkaren
Det som fick mig att haja till extra idag var att sköterskan hade en brun framtand. Det är upp till henne, verkligen. Hade jag stött på henne i en annan miljö hade jag inte brytt mig det minsta. Men det kändes... märkligt. Lika märkligt som att bli slingad av en hårfrisörska med en misslyckad blekning.
Bruntand undersökte och donade i min mun, petade och trixade för att försäkra sig om att jag inte hade några hål. Och där! Visst slant hon till? Jag blev stilla, hon blev stilla, ja tiden stannade för en sekund. Sedan fortsatte Bruntand att påta. Precis om om ingenting hade hänt. Efter denna incident sa hon "Gör det ont?", "är det säkert?" "det ser nämligen så ut" och "helt säkert?" minst 1000 gånger. "Nej, jag vill bara inte dö!" skrek jag. Inombords. Till svar fick hon istället en vänlig och försiktig nick.
Tack och lov att det är långt till nästa tandläkarbesök.
Vem somnar först
Nu ska jag in och pötta på Micke igen.
Väl mött och trevlig kväll!
Borttappad elefant
Nu för tiden vill Leon gärna att man ligger jämte honom en stund innan han ska sova. Så man ligger där i mörkret och försöker andas högt, sövande. Jag brukar iaktta honom med kisande ögon, och han är en ganska lustig syn. Han ligger som en liten bebis med benen upp i luften och pratar, och pratar, och pratar. Rätt vad det är får man ett gosedjur upptryckt i ansiktet, ett gosedjur som med en mycket ljus röst säger "hej mamma" 14 gånger på rad. När man efter en stund samlat sig för att diskret avlägnsa sig från sovrummet är det som om Leon får vittring om vad som är på väg att ske. Han stannar upp mitt i en rörelse och liksom vädrar i luften. Han vet vad som ska hända. Då brukar han tala om för mig att "mamma kommer snart" och jag säger med min mest övertygande röst att "ja, mamma kommer om en stund." Har man tur somnar han efter detta. Har man otur hittar han på dom mest konstiga sakerna han bara måste komma och berätta. För någon kväll sedan kom han med iver i blicken och visade en dammtuss han hittat. En annan kväll "tappade han bort" sin elefant. Denna kväll verkar det vara nappen som mystiskt försvinner hela tiden.
Förresten. Leon har blivit riktigt grym på datorer, här tittar han på ett foto av sin mormor.
Dagen som varit
Jag och Leon var högst troligt en mycket underhållande syn när vi var ute i snön tidigare idag. Dels envisades jag med att överskatta vagnens förmåga att köra i snö. Vi stod och stånkade på samma ställe i flera minuter utan att komma någon vart- jag trixade, lyfte, pötte, pustade och frustade utan att vagnen rörde sig en tum. När jag väl tagit mitt förnuft tillfånga och hittat en mer lämplig barnvagnsväg begav vi oss av mot exotiska vyer. Och exotiska vyer för oss är en annan lekplats än den vi brukar gå till. Väl där, vid vårt resemål, blev allt sådär farsartat. Lekplatsen var inte skottad, och därmed inte använd, och därför täckt av ett tjockt lager snö. Med Leon i famnen brakade jag igenom vad som kändes som ett snölager på tre meter. Skam den som ger sig, med Leon i ett hårt tag älgade jag mig fram mot gungorna. Tänk er action-film; Allt går i slow motion, hjälten grimaserar ansträngt, svetten lackar och saliven flyger. I hjältens famn sitter det en rund liten pojke som helt plötsligt har blivit vröltrött. Den lilla pojken väser något om traktor, traktor, något som hjälten "inte hör". Nu var det ju mission gunga och inte mission leta-upp-en-traktor-som-vi-kan-stå-och-glo-på-i-evigheter som stod på schemat. Tillslut är hjälten så blöt om fötterna att det enda vettiga att göra är att retirera, vända om med svansen mellan benen. Istället fick det bli den icke exotiska, men väl plogade lekplatsen som vi tillbringade vår eftermiddag på.
Leon, februari -08.
Leon, februari -09.
Leon, februari -10.
Vackra ord
Dream as if you could live forever, live as if you only have today.
Vackra ord på en vacker måndag.
Radioaktivt
Hemma på vår gata i staaan. Där får hundarna radioaktiv mat.
Pussel
Leon har börjat pussla en hel del, och jag bara älskar hans förmåga att tänka outside the box. Om jag hade varit en konstkritiker hade jag använt ord som vasst, kreativt och bättre kan det inte bli. Den grabben kommer att gå långt. Mammas duktiga, duktiga kille.
Det här med stress
Olika människor är olika stresståliga. Jag skulle vilja placera mig själv i gruppen "när-jag-blir-stressad-kan-det-gå-nästan-hur-snett-som-helst". 
För några dagar sedan: Snabbt och smidigt skulle jag springa ut och "ta lite frisk luft" innan jag skulle fortsätta med att sminka mig, prata i telefon, laga mat åt Leon, duscha, mata Leon, och hitta lämpliga kläder åt mig själv. Samtidigt. Typ. Finn fem fel. Eller iallafall två.
Vilken skönhet!
Titta vilken nybakt liten skönhet som ligger där så vackert och bara väntar på att bli serverad!
Måndag hela veckan
Varje måndag avlägger jag löften om ett sundare liv. Idag innebär det att jag ska baka dinkelbröd. Tänk om jag levde mitt liv som om det alltid vore måndag. Då hade gäddhäng och annat otrevligt varit ett minne blott, och jag hade troligtvis sett ut som hälsan själv. Måndagar är då man sträcker på sig lite extra när man speglar sig, och tänker "beach 2010, here I come!", man lovar sig själv att äta hälsosam kost hela veckan, och planen är att gå till gymmet fler än 3 gånger/ vecka.
Jo men så att. Beach 2010, here I come!
