Jag fick min lille son att börja gråta nyss. På grund av att jag skrattade. Läs S-K-R-A-T-T-A-D-E. Är han så ovan vid att se mig glad, är det därför han blev så skärrad? Jag tycker ju inte att jag gör någonting annat än att hänga över honom och le stort. Eller är det helt enkelt så att jag måste byta skrattljud? Trodde att det var lite så där småcharmigt att låta mycket när man skrattar, det har aldrig varit min mening att skrämma små barn med mina glädjeyttringar... Dilemma.