...och in kommer det en BEST. En stor svart best på fyra ben. Han frustar och snörvlar, och mitt hjärta sitter vid det här laget uppe i huvudet och trängs med min välutvecklade hjärna. Pam, där upptäcker han mig. Vad ska jag göra? Antagligen tänker han att han ska vänta med att äta upp mig för han fortsätter sin husesyn.
Tillslut bestämmer han sig för att sluka mig. Han fixerar mig med sina plirande ögon och närmar sig ointresserat. What? Ser jag så oaptitlig ut hinner jag tänka innan han är framme vid mig. Jag sträcker fram en darrande hand och ber till gud att han ska ogilla min lukt...
Nje, det var inte riktigt så här dramatiskt när en drand danois kom och hälsade på oss. Han var jättesnäll och lugn. Men stor, det var han.

Observera min uppsyn i bakgrunden.