Igår hade vi alltså kalas här hemma för Leon. Ett väldigt lyckat sådant måste jag säga! Leon var eld och lågor över att få så många att busa med. Det här med att öppna paket var väl inte riktigt hans grej. Det tog sådan tid. Jag försökte att stilla min nyfikenhet, och låta honom vara med och dra i pappret. Helst av allt hade jag velat roffa åt mig hans presenter och slita av omslagen i ren nyfikenhet. Sådan är jag. Men lite vett och ettiket har mamma lyckats banka i mig under min uppväxt och jag sansade mig. Han fick jättemycket fint! Skor, bil, leksakskatt, väska och kläder för att nämna en del. När väl kalaset var över deckade jag och Micke i en hög på soffan. Som två pensionärer låg vi och latade oss. Micke måste ha kalasat hårt upptäckte vi sedan, då hans glasögon gått sönder. Men en tejpbit löste problemet och han kunde helt seénde åka och inhandla pizza åt oss. Ja mina vänner, det där var väl gårdagen i korthet. Andas.