Min lille är så söt här hemma. I dag har jag roat mig med att se på medans han tror att han kryper. Med vinden i sina fjun på huvudet svävar han likt en örn fram över golvet... tror han. I själva verket ligger han blixtstilla med hela främre delen av kroppen. Bakdelen där emot... Hej vad det går, vindrutetorkar till ben som svabbar av mitt golv.
För att inte tala om hans arroganta uppsyn. Näsan i vädret och ett malligt leénde på läpparna.
Det är min son det!