Och inte av magsjukan jag varit varit drabbad av (stackars mig) utan av ren och pur avundsjuka. Minna åker idag och hälsar på Hanna i London. Inte nog med det, dom ska antagligen gå och äta på Jamie Oliwers restaurang. Men med tanke på min usla engelska är det väl bra att jag håller mig i Sverige. Med lite alkohol i kroppen brukar det gå bra, men jag pratar aldrig nykter någonstans, aldrig, nej inte en chans att jag pratar nykter. Ibland har man stött på engelsktalande på jobbet, minns speciellt en gång då jag skulle sälja en tvättmaskin till ett par som inte kunde ett ord svenska. "Eh, this... it has very good...it is very good..." Och så höll jag på. Dom köpte faktiskt maskinen jag rekomenderade. Kanske av medlidande, måste varit lika jobbigt för dom som det var för mig att höra dessa konstiga meningar och kassa uttal.