...peppade jag mig själv när vi var ute och gick innan. Det gick väl så där. Skyller på förkylningen, då jag frustade fram likt en riktigt, riktigt gammal bäver. Promenaden som från början var tänkt att bli minst 2 timmar lång avslutades efter en halvtimme. Leon tycktes bli lika utmattad som mor sin, och lade sig för att vila direkt när vi kom innanför dörren. I sin säng alltså, inte innanför dörren. Själv sitter jag här med rosiga kinder och är tröttare än någonsin.