Var ute och promenerade innan. När jag kommit en bit upptäcker jag till min förtvivlan att jag fått punka på ena barnvagnsdäcket. Jag samlar mig, och försöker se ut som om jag vet vad jag håller på med. Funderar ett slag på vart jag ska göra av Leon medan jag mekar. Bestämmer mig för att han får sitta kvar i vagnen då marken är regnvåt. Sätter mig på huk, tar av däcket och håller upp barnvagnen med ena låret medan jag rotar fram däckpumpen. Pillar och trixar, inte lätt vill jag lova. Börjar få kramp i låret och vid det här laget lackar svetten min panna blank. Men då! Då kommer min räddare. Jag hör att den äldre herren som stannat säger någonting. "Ursäkta, vad sa du?" ler jag tacksamt och väntar blöt av svett på en hjälpande hand. "Jo, jag undrade om du har en kamera?" Eh. Nu har han tappat bort mig helt, vad menar han? "Ursäkta?" frågar jag undrande och med en späd stämma (smärtan i låret har gjort mig ynklig.) "Jo, jag tänkte att jag kunde ta ett kort på dig!" ler han stort och av hans nöjda uppsyn tycker han antagligen att han är jätterolig. "Nej tack du..." säger jag en smula irriterat och den äldre herren fortsätter sin morgonpromenad.
Tack så jä-la mycket för hjälpen ditt satans verk!!! skrek jag inte till honom...