Micke är sugen på någonting. Ni vet så där som man kan vara, allra helst en lördag. Tyvärr ställer hans näsa till det för honom. Efter operationen känner han varken lukt eller smak. Deprimerad grymtar han omkring här hemma, och nyss slukade han en skiva salami i ett desperat försök att känna någon form av smak. Tyvärr utan framgång. Jag får lite dåligt samvete när jag berättar om den godaste glassen jag ätit (Ben och Jerry. Tänk er 2st stora Maryland cookies med glass emellan. Poesi!) eller om hur lyckat potatismoset blev. Får skärpa mig, och se till att äta med likgiltig min tills Micke får tillbaka smaken igen.