Jag bär på en febrig Leon, vi ska hämta en kudde innefrån sovrummet. Han är trött och gäspningarna avlöser varandra. Men så på en sekund spritter det till i den runda lilla kroppen, blicken blir vaken och han ropar högt och ivrigt: KAGEL, KAGEL!!! (Fågel, fågel). Va? En fågel inomhus? Oroad tittar jag åt det håll hans finger så bestämt pekar. Och visst är det något som flyger där borta. Dock är det inte en fågel, utan ett litet, litet flygfä. Leons min... ah, så förvånad och stolt över sin upptäckt! Tröttheten är som bortblåst, och han tindrar så mycket som han bara kan mot sin nya vän Kageln.

När detta hände tyckte jag att det var mycket, mycket lustigt. Jag tror att vi kan placera denna lilla berättelse i kategorin "du-måste-ha-varit-där-för-att-tycka-att-det-är-kul." Ja, så gör vi.