Jag överlevde mitt tandläkarbesök. Hemskt var det, men jag överlevde!
Med en förvriden min låg jag timme ut och timme in (nå ja, närmare en timme iallafall) medans det slipades och hade sig i min mun. Upprepade gånger stannade arbetet upp, och den snälla sköterskan bad mig att slappna av. "Det är bara jobbigt att ligga och spänna sig sådär"  sa hon klokt, och jag försökte verkligen att förflytta mig till ett mentalt "happy place". Dock lyckades mina tankar inte tränga undan ljudet av tandläkarens otäcka redskap, och efter ett litet ögonblick var jag tillbaka till skräcken.

Skönt att det är över!