För att inte bli äckligt snäll måste jag retas lite med halte Micke emellanåt. Högt talar jag om för Leon att pappa har fått ett litet blåmärke på foten, och att han därför måste ha kryckor. Sedan visar jag Leon ett blåmärke jag har på benet, och berättar att det är skillnad på när mamma har ont och när pappa har ont. Mamma är mer tålig, och behöver inte kryckor för småsaker. Efter jag skrattat gott och länge åt min egen (underbara) humor blir jag snäll igen.