Nu för tiden vill Leon gärna att man ligger jämte honom en stund innan han ska sova. Så man ligger där i mörkret och försöker andas högt, sövande. Jag brukar iaktta honom med kisande ögon, och han är en ganska lustig syn. Han ligger som en liten bebis med benen upp i luften och pratar, och pratar, och pratar. Rätt vad det är får man ett gosedjur upptryckt i ansiktet, ett gosedjur som med en mycket ljus röst säger "hej mamma" 14 gånger på rad. När man efter en stund samlat sig för att diskret avlägnsa sig från sovrummet är det som om Leon får vittring om vad som är på väg att ske. Han stannar upp mitt i en rörelse och liksom vädrar i luften. Han vet vad som ska hända. Då brukar han tala om för mig att "mamma kommer snart" och jag säger med min mest övertygande röst att "ja, mamma kommer om en stund." Har man tur somnar han efter detta. Har man otur hittar han på dom mest konstiga sakerna han bara måste komma och berätta. För någon kväll sedan kom han med iver i blicken och visade en dammtuss han hittat. En annan kväll "tappade han bort" sin elefant. Denna kväll verkar det vara nappen som mystiskt försvinner hela tiden.


Förresten. Leon har blivit riktigt grym på datorer, här tittar han på ett foto av sin mormor.