Idag har jag varit hos tandläkaren. Jag kan väl inte påstå att jag har tandläkarskräck, men visst är det obehagligt när en annan människa ska gräva en i munhålan.
Det som fick mig att haja till extra idag var att sköterskan hade en brun framtand. Det är upp till henne, verkligen. Hade jag stött på henne i en annan miljö hade jag inte brytt mig det minsta. Men det kändes... märkligt. Lika märkligt som att bli slingad av en hårfrisörska med en misslyckad blekning. 
Bruntand undersökte och donade i min mun, petade och trixade för att försäkra sig om att jag inte hade några hål. Och där! Visst slant hon till? Jag blev stilla, hon blev stilla, ja tiden stannade för en sekund. Sedan fortsatte Bruntand att påta. Precis om om ingenting hade hänt. Efter denna incident sa hon "Gör det ont?", "är det säkert?" "det ser nämligen så ut" och "helt säkert?" minst 1000 gånger. "Nej, jag vill bara inte dö!" skrek jag. Inombords. Till svar fick hon istället en vänlig och försiktig nick. 

Tack och lov att det är långt till nästa tandläkarbesök.